Samlingen - förväntningarna
Samling 15,00 på vanliga stället, det som inte var så vanligt var att Olle S kom sist. Har nog aldrig hänt tidigare.
Föga anade vi då vad som låg framför oss. Ett dygn fyllt av strapatser av en dignitet vi aldrig kunde ha tänkt oss.

Pendeltågseländet



Direkt efter samlingen förstod vi att allt inte var som vanligt när Björn delade ut dygnsbiljetter på SL! Var var limousinerna, värdinnorna och snittarna??
För att inte tala om bubblet? Frågorna var många. Det var inte bara vi enkla kickoffdeltagare som var frågande inför omgivningen, även valda delar av kommittén föreföll en aning bortkommen stundtals. Trots ivriga förnekanden att något skulle vara oklart och påståenden om 'järnkoll' på läget, blev vi tvingade till 'AKUT Förflyttning' från en perrong till en annan på Älsvsjö station. Med ett missat tåg som följd. Tips! Det går inte att förflytta 10-12 gubbar med packning från en perrong, uppför trappor, genom övergång, nedför trappor, ut på ny perrong, och hinna med tåget, när tåget redan stannat innan man påbörjat förflyttningen.
Nåväl, det går nya tåg. De allra flesta av oss tog detta med jämnmod. Det hade en hel del underhållningsvärde att studera stressnivån hos valda delar av kommittén under och efter förflyttningen.
Efter pendeltåg till Södertälje följde buss i Södertälje till hallen där matchen gick av stapeln, se separat skörnika.

(Separat skrönika)
Revolving zone !

Det var en glad förväntansfull skara som vandrade genom ett soligt Södertälje mot baskethallen som bl.a. är hemvist för Södertälje Kings duktiga spelare.
Väl näst intill ombytta fick samtliga order om att alla ska ha den orange tröjan !? I samma andetag informerades vi om att vi skulle möta ett juniorlag tillhörande Södertäle Kings pojkar födda 91.
Den spontana reaktionen kan beskrivas som ”inte helt i linje med det förväntade” men vi bet ihop och äntrade arenan. Den enda skadeglada var naturligtvis Kenneth som ivrigt såg fram emot ”slakten” av Fredagsbasketspelarna. Skadeglädjen var naturligtvis en reaktion på att han inte kunde vara med pga sina slitna knän.
Nåväl, en presentation över de orange idolerna gav följande: Lars ”Kan ni släppa fram mig, jag är läkare” W.  Nypan  Piffi  Pelle Hund  SkåneJohan  Peter Wiknerson  Tomas iPOD Lasse Calzone  Olle S  Björn Snabbe  Sektledaren  undertecknad samt Lågis som tyvärr fick omedelbara problem med sitt knä.
Nervositeten hos de orange kom ångande med full styrka. Det är ju inte var dag som Fredagsbasket spelar mot viga och snabba 17 åringar med den gemensamma målsättningen att inom kort tillhöra Sveriges basketelit. Och de var långa och mycket duktiga. Nervositeten kunde bl.a. utläsas av orange extrema missar då man försökte avlossa skott mot korgen.



Upplägg, som annars sitter 9 ggr av 10, träffade inte ens plankan etc. Efter en stund vart vi med egen coach och vars optimism och instruktioner taggade oss alla till stordåd. Detta i kombination med att Kings gemensamt sänkte sin försvarsgard bidrog till att poängsiffrorna började öka från Orange sida. Tomas iPOD gjorde till och med en tunnel på Daniel född 90 vilket givetvis spädde på självförtroendet för de Oranga.
Siffrorna vart till slut ca 45 – 28 till Kings men jag undrar om vi inte hade närmat oss poängmässigt om vi fått fortsätta en stund till. Det tar ju lite tid att komma underfund med deras standardfinter och trix.



Nåväl, undertecknad fick äran att bli utsedd till bäste spelare med den något luddiga argumentationen om intressanta försvarsmetoder !?...
Nästa gång tar vi dom !

Ernst    

(slut separat skrönika)

Tvagningen, Förläggningen
Efter matchen följde rask marsch ca. 2 km med packning till förläggningen. Väl framme följde incheckning och omedelbart därefter tvagning. Tvagningen ägde rum i förläggningens (Hotell Skogshöjden) SPA. NU började vi känna igen oss, vi var nog på kickoff när allt kom omkring. Öl, bubbelpool, söt värdinna.. saker och ting började komma på plats.

Middagen



Marsch till Italiensk restaurang. Middag på loft i restaurang. Gott och bra på alla sätt!! Tack för det kommittén!!

Eftersitsen
Marsch tillbaka till förläggningen, eftersitsen som vi sett fram emot (Dans, galanta damer, drinkar mm) kom av sig en aning när vi anlände till den glest befolkade (2 gäster) baren på hotellet. Efter en lättare övertalning serverade bartendern dock ett antal GT, trots  '..men vi stänger snart'. Kvällen avslutades i foajén, där några satt och ljög längre än andra

Frukosten, och utcheckningen skulle ske tidigt, tio över nio eller var det nio över tio?? Tio över nio var vi klara och samlades utaför hotellet.

Pendeltågseländet, del 2
Rask marsch med packning till stationen. Pendeltåg till Stockholms Centralstation, byte till Tunnelbana. Tunnelbana till Ropsten. Hela resan hördes glada tillrop av typen 'Vilken perrong gäller nu då?' se även www.vilken-perrong.nu

Alternativtävlingen om vandringspokalen
Det visade sig vara fäktning. Vi togs emot av vår Mentor/Coach/idol Paul Anthony, som genast visade var skåpet skulle stå; "YOU GUYS ARE LATE!!" följt av "You can't be a basket ball team! There are no black people!"



Endast en person hade provat fäktning tidigare, Kenneth, men han avstod med hänvisning till knäskada. Undertecknad var också lite tveksam om jag skulle ställa upp eller inte, jag hade varit tvungen att gå av basketplanen efter bara några sekunder dagen innan. Bestämde mig för att prova ändå.

Paul drog igång uppvärmningen och vi kände oss som gröna rekryter i 'En officer och gentleman'. Paul var perfekt som den elake serganten. Dock med glimten i ögat, ingen klagade.



Efter uppvärmning, genomgång av de grundläggande positionerna i fäktning. Hur man hälsar, hur man anfaller och hur man retirerar. Sedan var det dags för fight! Alla fick tjusiga dräkter och nätmasker som förbättrade utseendet för de flesta. Vi delades upp i två grupper där alla mötte alla. Det visade sig att svårast av allt var att vara domare. Hur i H-e kan någon människa se vem som sticker först?? Ettan och tvåan i varje grupp gick vidare. Med hjälp av skumögda domare lyckades undertecknad gå vidare till semi.

I slutomgångarna användes riktiga grejer, elkablar drogs ned från taket och kopplades till vapnet via sladd under tröjan. Kul att testa, hade bara sett detta på TV tidigare. Tomas och jag möttes i den ena semin och Björn mot Peter W i den andra. Nu gick det inte att hoppas på närsynta domare längre, nu var det på riktigt! Efter två tuffa semifinaler stod jag mot Björn i finalen.



En final där jag inte trodde att jag skulle ha en chans, om jag ska vara riktigt ärlig. Alla vet ju hur snabb Björn är. Dessutom hade han besegrat mig i grundomgången. Men, på något konstigt sätt gick det vägen ändå.. Jag fick den stora äran och glädjen att bära hem bucklan igen.

Sammanfattning; en kickoff som startade med viss tvekan, gick från klarhet till klarhet och avslutades med flaggan i topp!!

Stort tack för en verkligt minnesvärd kickoff!!

Lars Högström